Marisa

Åter hemkommen från Spanien. Jag har mött Marisa. Barnmorskan som är ursprung till Somos Una, som jag skrev om i förra inlägget.
Mötet har fått mig tillbaka till min mitt.
Marisa har i 45 år jobbat som traditionell barnmorska på Teneriffa.
Hon har lärt sig av gamla traditionella barnmorskor som nu har dött ut.
För några år sedan blev hon dömd för att ha förlöst barn i 45 år ”i konkurrens med” utbildade barnmorskor och för att hon använde ”ej vetenskapliga” örter. Hon blev först dömd till 6 års fängelse, men domen mildrades till böter, på villkor att hon aldrig mer förlöser barn – gör hon det så blir det fängelse direkt. En grupp mammor hjälpte henne att betala böterna och den gruppen blev också arvtagare till hennes kunskap. De är de som nu är barnmorskor på Teneriffa och andra ställen i Spanien och som är initiativtagare till Somos una. Rörelsen samlar nu ca 300 spansktalande barnmorskor i många olika länder, främst Spanien, Latinamerika och Tjeckien.

I Spanien skiljer man på ”Matronas” och ”Parteras”. ”Matronas” är utbildade och jobbar på sjukhus, medan ”Parteras” är självlärda eller har gått i lära hos någon traditionell barnmorska. ”Parteras” använder örter istället för mediciner. De gör inte vaginalundersökning för att bedöma öppningsgrad, utan ser på sammandragningarna längd och kvinnans avledningsbarhet hur mycket öppen hon är. För att stoppa en stor blödning lägger de en lerkompress på buken. Istället för att sy bristningar i underlivet använder de en blanding av pulveriserade örter som de lägger i såret. Om barnet är medtaget ger de hjärtmassage och blåser kraftigt på det.

Marisa har aldrig tagit betalt. Hon har aldrig haft körkort. Hon har alltid bott på landet. Jag blir så glad att hitta en sådan svunnen tid och verklighet… i Spanien!
I Bolivia lever det också kvar, men det är så kulturellt betingat. Här är det kvinnor med vanliga yrken som journalister, lärare och konstnärer, som vid sidan av, eller istället för, sina yrken är barnmorskor.

Marisa tar emot i sitt hem och hennes pigga, skarpa bruna ögon ser mig och stöttar mig. Hon är vänligheten själv och en av de generösaste människor jag har mött. Samtidigt mycket bestämd i sina åsikter. Jag får med mig avokado och apelsiner, som räcker hela veckan, från hennes trädgård och på samma sätt bjuder hon på sin kunskap.

Det där att inte ta betalt… Jag märker hur det tilltalar mig. Att ha sitt leverne tryggat från annat håll. Själv var Marisa lärare jämte sitt barnmorskekall. Då handlar det mer om ett gemensamt ansvar, om att vara en vän i stunden, en medmänniska, en bundsförvant i att det är tryggt för en kvinna att föda barn om hon själv känner sig trygg. Det är så prestigelöst. Det blir en överenskommelse att vi kvinnor klarar det här med att föda barn. Att föda barnet är ju början på relationen med vårt barn och en del av den.

I gengäld har Marisa många vänner, för kontakten med familjerna fortsätter. ”Det är inte bara förlossningen”, säger hon, ”sedan kommer amningen, småbarnstiden, tonårstiden…” En barnmorska står vid barnets sida genom livet. Marisa säger att de barn som tagits emot av kärleksfulla händer har förmågan att känna medkänsla. Därför är det så viktigt att barn får födas i kärlek och utan rädsla.