Sommartankar

I sommar har jag bland annat varit på Sjöbergsgården i Bergslagen och samtalat med Iris Johansson. Vi kommer in på temat utmattningssyndrom.

Varför blir så många utbrända i Sverige? Och vad har det med omställning att göra?

Iris gör en omvärldsanalys för att förklara det. På 50-talet skedde en omvandling av den offentliga sektorn som var en anpassning till det industriella samhället. Små enheter försvann. Barn, gamla och arbetsoförmögna togs inte längre hand om av de lokala samhällena. Robotisering frisatte en massa människor från industrierna. Dessa blev omplacerade till den offentliga sektorn och fick vända papper. Industrisamhället gjorde individen är grunden för det tillväxtekonomiska systemet. Ett individbaserat samhälle kräver mycket mer kapital än ett kollektivbaserat. Behovet av pengar ökade och normen blev att tjäna så mycket att man kunde unna sig lyx. Lyxen blev normen och en normal lön blev en lön som täckte behovet av lyx. I och med att de länder som tidigare varit fattiga blir rikare blir råvarorna dyrare och därmed blir lyxen dyrare och dyrare. Lönerna är det som kostar samhället mest och behöver dras in på. Därför sätts normen efter den som jobbar snabbast och effektivast och inte efter vad som är hälsosamt. Fler och fler pressar sig så hårt att de blir utbrända. Varför? Tag bilden av en groda som långsamt värms upp i varmare och varmare vatten. Det hoppar inte för den tror att vattnet är normalt. Till slut är den kokt. Människan i det ekonomiska tillväxtsystemet hoppar inte ur grytan av rädsla för att bli fattig och marginaliserad. Hon tror att arbetstakten är normal. Till slut blir hon utbränd. Vad hände då med alla som vände papper i den offentliga sektorn på 50-talet? Jo, de sväljs nu av underhållningsindustrin som är den växande sektorn idag. Människan går in i anpassning till systemet och får inte tid att göra om kunskapen till sin egen, något som kommer inifrån. Ingen förväntar sig att kunskap ska komma inifrån. Det kan hålla så länge man är duktig och bekräftelsen kommer utifrån, men förr eller senare kollapsar det eftersom ingen bekräftelse kommer inifrån. Våra kroppar blir inte nöjda hur mycket vi än jobbar. Vad består då läkningen i? Läkning kommer från att inte fokusera på resultatet utan att vara nöjd med vad jag gör innan jag gör det. Då blir jag autonom och behöver inte anpassa mig till vad någon annan vill för att få bekräftelse.

Vad är det då som gör mitt Barnmorske-projekt intressant i detta perspektiv?Jag lever i ett interkulturellt fält mitt emellan en primär och en sekundär kultur.I det primära finns inget som ska uppnås, ingen tillväxt, ingen lyx.

Att vara barnmorska i Bolivia är fritt från tillväxtsamhället krav på effektivitet och tillgänglighet. Det finns ingen barnmorskeutbildning i Bolivia. Skulle man, istället för en skolmedicinsk barnmorskeutbildning kunna skapa en barnmorskeutbildning, där de traditionella barnmorskorna som är formade i det primära samhället är lärare? Den frågan lever jag med just nu.

I juni gick jag sista delkursen av kursen ”Ett år i omställning”, som jag har följt under ett år. Omställning handlar om att omvärdera ekonomibegreppet, uppmuntra entreprenörskap,  vidareutveckla gemensam kunskap, samt skapa långsiktiga nätverk för sammanhang och samverkan för det samhälle vi vill ha. Det innefattar en analys av omvärlden. Vilka konsekvenser har det sätt vi lever idag och är det önskvärt? Inre omställning är lika viktig som yttre. Den handlar om vårt förhållande till naturen, varandra och oss själva. Vad har detta år inneburit för mig?

När jag började kursen höll jag på att avsluta min barnmorskeutbildning. Jag ville få redskap för mitt projekt att arbeta som barnmorska i Bolivia. Inre omställning, medskapande ledarskap och perspektivet att tänka över ett spann av sju generationer blev nyckelbegrepp för mig.

Tillsammans med min mentor har jag under hela året slipat fram min intention, såsom man slipar en diamant som sedan blir bärande för hela arbetet. Att förlösa liv till det de är ämnade att vara. Samtidigt fick jag öva på att förlösa mig själv. Jag fick stöd i att säga ja till det som ligger i min väg och ta bort det som står i vägen. Så har mitt inre ledarskap tagit form under året och mitt viktigaste redskap är min sinnesro, mitt mod och mitt förstånd att inse skillnaden på vad som behöver göras och vad som inte behöver göras. Den förbindelse vi i kursen fått med varandra är som vind i seglen. Vi är en maskros som sprider sina frön med vinden, från en gemensam rot. I september börjar jag mitt liv som barnmorska i Bolivia. Det kommer på något sätt att handla om att stärka kvinnors bestämmanderätt över sina kroppar, att utbilda traditionella barnmorskor för att minska mödra- och barnadödligheten, och inte minst, att lära av deras uråldriga kunskap. Omställning i Bolivia handlar om att hitta tillbaka till rötterna. Jag känner att jag, genom kursen, har fått ny kraft i mina lokala rötter i Sverige, i en rörelse som söker förankring i det lokala och sträcker sig mot det globala.