Bolivia hette på den gamla tiden Kollasuyo, vilket betyder ”Medicinens land”.

Kunskapen har förmedlats från generation till generation. Aymara är en kultur som är i nära samspråk med naturen och bergsandarna.

Kosmos, Pacha, är allt levandes moder, som vi människor är en liten del av. Allt har liv från de minsta mikroorganismerna till de största stjärnorna och alla varelser är likvärdiga.

Några grundstommar i aymara-folkets världsbild är:

Pa Chama: Två energier. Representeras av Spiralen, en pendelrörelse mellan dåtid och framtid för att hitta nuet eller en pendelrörelse mellan det yttre och det inre som hela tiden vidgar sig. Förändring kan ske genom samverkan genom element som fungerar i par eller genom motsättning genom element som inte kan vara tillsammans.

Kuti: Växelverkan och återkomst.. Allt börjar i kaos med en rörelse. Allting har en växelverkan. Vinter följs av sommar, sommar följs av vinter, liv följs av död, död följs av liv i en ständigt vidgad spiral.

Det territoriella: Varje varelse har ett territorium. Ett territorium är inte bara en fysisk plats utan också den tid och de relationer där vi lever och utvecklar vårt kunnande.

Det är ett energicentrum som innefattar allt som finns i Mancapacha – i underjorden – som också betyder i det undermedvetna och det förflutna; i Akapacha – på jorden – det medvetna, nutiden; och i Alaqpacha – i rymden – det som vi endast förnimmer, det subjektiva, framtiden. Att bota handlar mycket om att skapa balans mellan de tre nivåerna. Människan behöver hålla sig väl med Apus, bergsandarna, som är förknippade med det spirituella, liksom med varelserna som bebor underjorden, det undermedvetna, som innefattar det förflutna som ibland kastar skuggor över vår väg. Den tredje vägen innebär att ständigt återvända till Taypi (naveln) mittpunkten, livsenergin och Chuyma (hjärtat) känslan – för att hitta balansen, läka, bryta mönster, finna nya spår.

 

Det kommunitära: Varje varelse har också en gemenskap, en kommunitet. Ingen kan leva isolerad från andra varelser. I de kommunitära byarna organiseras livet efter principen om ömsesidigt beroende Ayni utan specialisering. Balansen mellan att ge och ta. Det är viktigare att kunna ta emot än att kunna ge, eftersom att ta emot innebär ett ansvar. Det är svårare att omsätta gåvan i produktion än att ge bort den.

 

Det komplimentära: Allt är delar av helheter. Dag är en del av helheten dag-natt, kvinna är en del av helheten kvinna-man, ung är en del av helheten ung-gammal. Människan är en del av helheten kosmos. Människan behöver ständigt påminna sig om sitt komplimentära förhållande till kosmos och känslan av att vara en del av en helhet. Det gör man genom ritualer.

Själva språket Aymara spegar folkets territoriella, kommunitära och komplimentära organisation, där det inte är individen som är i centrum utan dialogen.

Första person singular (Jag): NAYA  betyder tomhet. Jag finns egentligen inte, eftersom det inte är möjligt att ha en dialog med sig själv, utan referens till ett Du. Jaget blir till i förhållande till Duet.

Andra person singular (Du); JUMA, ordet är sammansatt av JU som betyder existera och MA som betecknar ental. Ett Du existerar bara i förhållande till ett Jag. Referensen till en annan möjliggör dialogens existens.

Tredje person singular: (Han/hon/den/det) = JUPA. JU betyder existera och PA betyder två. Något man säger han/hon/den/det om existerar endast i förhållande till två andra, dvs Du och Jag. Två är i dialog om en tredje som är inkluderad.

Fjärde person singular: (parförhållandet) = JIWASA. I aymara ses parförhållandet som en person. JIWA betyder död och SA betyder vår. JIWASA betyder vår död, alltså din och min död som ger upphov till parförhållandet.

Vi hoppar vidare till Fjärde person plural (kommuniteten) = JIWASANAKA, vilket betyder vår död i plural. Kommiteten bildad av ett antal parförhållanden.

Varje år hålls Tinku i byarna. Det betyder möte eller konfrontation ur vilket något nytt föds. Kommuniteten föds på nytt. Spiralen tar ett nytt varv.

Några etiska principer för att upprätthålla samhällsordningen är:

Thumpa: Fråga alltid efter dem som inte är närvarande, familjen, byns medlemmar etc.

Parlawi: Glöm aldrig att dela med dig till ditt sammanhang eftersom du är del av en helhet. Barn lär av föräldrar, föräldrar lär av far- och morföräldrar, som i sin tur lär av achachilas, de visa mästarna. För att vara en auktoritet i byn måste man först ha sitt hus, sin fru, sina barn och sin produktion, först därefter vet man tillräckligt om livet.

Sumaq Qhamaña: Ett gott och vackert liv är ett liv i balans med allt; männskorna, djuren, växterna och kosmos. Människans grundläggande sjukdom idag är det lidande som uppstår ur den falska föreställningen att jag är helt skild från omvärlden. Ett gott och vackert liv är motsatsen till detta: vetskapen att jag är i relation till allt och att utveckling eller växande är en cirkulär rörelse där alla delar är med, inte en linjär tillväxt av något på bekostnad av något annat.