Jag är legitimerad barnmorska med arbetsfält i Sverige och Latinamerika.

Närmast förestående är en resa till Bolivia på obestämd framtid. Syftet är att bygga en plattform där, för ett fortsatt utbyte mellan kontinenterna under resten av mitt liv.

I Bolivia finns det inga utbildade barnmorskor och det var när jag, som boende där, förstod det, som jag bestämde mig för att utbilda mig till barnmorska.

Det handlar alltså om att etablera en hel yrkeskår i Bolivia. Samtidigt finns det mycket traditionell kunskap som har bevarats just på grund av detta.

Jag bjuder dig att följa mig på denna resa. Vill du få mina nyhetsbrev klicka här.

 

Min intentention:

Att förlösa liv till det de är ämnade att vara är min övergripande intention.

Varje människa har en egen unik gåva att dela med världen. Till en början delar man den med sin familj. När ett barn föds föds en familj. Barnet, mamman och pappan bör få de bästa förutsättningar att mötas och anknyta till varandra. När kvinnan lyfter upp barnet, tittat det i ögonen och lägger det till sitt hjärta sker ett litet under.

Barnmorskan kan öppna upp för detta mirakel genom att hjälpa kvinnan att lita till sig själv samt att skapa balans mellan kvinna och man. ”Ett barn är alltid ett knippe hopp” stod på väggen på förlossningsklinik i ett av inbördeskrig sargat Guatemala, där jag var på studiebesök ”genom den behandling vi får när vi kommer till livet växer skräck och främlingsskap –eller kärlek och förtroende.”

I Guatemala är bastun central under graviditet och förlossning. Den är även en metafor för mänsklig värme. Att lita till mänsklig värme mer än till avancerad teknologi är min ingångsport till barnmorskeyrket.

En annan ingångsport är att bygga upp en tilltro till och kunskap om den egna kroppen och de sexuella och reproduktiva rättigheterna. Lika viktigt i Sverige som i Latinamerika, även om utmaningarna ser helt annorlunda ut.

Navelsträngen är också central, den är vårt centrum och vår förbindelse bakåt, till vårt sammanhang och vår unika potential. Man kan låta den sitta tills den inte har någon funktion längre och när kvinnan känner sig redo kan hon själv klippa av den. Den blir en metafor för den naturliga visdom som finns i gamla kulturer och som är så värdefull i tider då födande betraktas som en högteknologisk överlevnadsutmaning och där naturlig familjeplanering anses som flummigt.

Gamla kunskaper om hur vi kan hjälpa barnet att hitta en optimal position i bäckenet och om vilka örter som kan vara till hjälp i olika skeden av livet är exempel på saker jag håller på att utforska.